Lampsoppa

Jag grämer mig för imorgon.
Jag ska ha bildlektion.
Innan jag började på gymnasiet och fick Berny som lärare älskade jag bild.
Jag gick en hel vecka och bara längtade till nästa bildlektion, då jag skulle få måla, teckna eller skulptera något nytt. Jag blev helt varm i kroppen när min lärare, eller klasskompisar berömde mina verk.
Hemma tecknade jag nästan varje dag.
Tecknandet blev min flykt från verkligheten.

Nu är allt förstört.
Jag avskyr allt som har med bild att göra. Onsdagskvällarna är fyllda av ångest, torsdagsmorgnarna gråter jag för att allt känns hopplöst.
Min skaparglädje är som bortblåst.

Jag vill inte ha bild.
Jag vill inte träffa Berny. För Berny har tagit ifrån mig min kärlek. Min kärlek, som hjälpte mig genom vardagen.

Det blev inte mycket sömn inatt.
Jag blev typ magsjuk…

Senare idag upptäckte vi att detta berodde på att pappa råkat ha buljong med paprika i middagsmaten.
Jag brukar inte bli så dålig i vanliga fall.
Ovärt som fan är det i alla fall.
För idag skulle jag ha träffat älskade Bella.
Jag har inte träffat Bella på månader.
Nu när hon är i stan för tre dagar, så måste jag ju så klart bli värsta sjukis!

Jag förvånar mig själv med hur positiv jag blivit. Istället för att bara ligga och tycka synd om mig själv, har jag istället använt dagen till att måla och teckna lite. Det känns gott, för jag fick klart en skiss på fucking Varbergs fästning, som jag skulle göra i bildkursen. Härligt!

Mamma är hos morfar i Värnamo, så ikväll blir det myskväll med papplan!

Vi ska äta värsta fina räkmackorna med sallad, ägg och majonnäs! Inte helt fel alltså!

Over and out.

Idag har jag varit hemma från skolan.
Andra gången denna terminen.
Den första gången räknas egentligen inte, för då var jag sjukis!
Duktigt av mig.

Idag ar jag verkligen mått äckligt dåligt.
Jag har gråtit mest hela dagen.
Som tur är har jag människor runt mig, som bryr sig om mig.

Haidar ringde mig vid elvatiden. Han skämtade och berättade om vackra och fantastiska platser här i världen.
Mamma ringde runt lunch. Hon pratade om vad vi kunde hitta på för roligt när hon kom hem.
Pappa ringde strax efter mamma och jag lagt på. Han undrade hur jag mådde och sa att han tycker om mig.
På kvällen ringde då syster Frida. Hon berättade om sin tråkiga dag och sa att hon saknar mig så.
22:32 ringde Haidar igen. Full och glad, skrikandes att han älskar mig.

Avundsjuk?


Klockan 16.00 tidigare idag hade jag tid hos min psykiatriker.
Härliga tider!
Jag fick göra ett 40 minuters långt test om tvångstankar och tvångshandlingar.
Jag är sjukare än vad jag trodde.
Helt ärligt!
Hon kunde räkna ut att jag har tvångstankar runt 8 timmar per dag.
Tvångshandlingarna tar 3-5 timmar av min vakna tid - VARJE DAG!

Inte konstigt att jag är helt slut…

Eh, nu ska jag nog sova.
God natt!

Åter en dag av duktighet.
Jag har pluggat i 2 timmar och har även varit och simmat - 1100 meter.

Det är den nya Elin.
Den nya Elin, som bestämt sig för att bli smalis igen, trots läkares tvivel.

Resumé. I november 2007 fick jag en ny antideppmedicin utskriven. Denna medicin hade bara ett fåtal i hela Sverige testat.

Förta biverkningen var kraftig viktuppgång.
Andra biverkningen var uppsvälldhet.
Tredje biverkningen var rubbning av ämnesomsättningen.

Detta visste min ”älskade” psykiatriker när hon skrev ut den till mig. Hon visste även att jag a l l t i d får alla biverkningar som finns + några till. Som om inte detta vore nog var jag redan bulimiker going on anorektiker.

Det som hände var att jag under 3 veckor gick upp 17 kilo.
Min kropp svällde upp och min ämnesomsättning blev helt förstörd.

Svullnaden gick så klart ner när jag slutade äta medicinen, men med kilona var det svårare. Eftersom jag har så låååg ämnesomsättning är det väldigt svårt att gå ner i vikt.
Jag fick en annan medicin som skulle få fart på ämnesomsättningen, men den blev jag så sjuk av, att jag beslöt mig för att sluta ta den.

Så, nu ska den nya Elin träna träna träna, äta rätt rätt rätt och hoppas hoppas hoppas på att hennes kropp börjar fungera som vanligt igen.

Du, du tror att du är så mycket bättre än vad jag är...

Men du, du har fel!